Spinnande tankar och ickespinnande ben

Idag har jag haft min långsammaste dag på jobbet. Transitperiod mellan projekt. Inte min grej. Men å andra sidan har jag senaste veckorna haft vissa dagar som varit fullspäckade jobbmässigt, så mixen är säkert bra. Idag har jag alltså haft tid över för mycket reflektioner och filosofiska tankar. Dessutom tog jag mig äntligen ut att springa innan det blev mörkt. Har haft en seg träningssvacka, och tro det eller ej jag har accepterat det. Om 7 veckor blir det omstart, om 7 veckor när jag kommer hem. Tills dess får sporadiska löpturer och upphopp på morgonen (som jag börjar ana att mina grannar under inte uppskattar) duga.

Dagens Rehnbild är något disig men det är i alla fall
sensommarvärme (med svenska mätt mått, 18-20 garder)

Här nere är jag lite efter, har nu äntligen börjat beta av sommarpratare. Det gav mig idag bra perspektiv på vissa saker. Bland annat det här med att 2 personer får välja lag i skolgympan. Vem har kommit på den idéen och hur tänker man som lärare när man använder den metoden!? Vilken oerhört frätande känsla det måste vara för "resten / klabbet" som ingen vill ha. Även om jag inte var ett stort fan av min gympalärare så kommer jag ihåg att han gick runt och delade ut färgbanden för vilket lag man skulle tillhöra som oftast. En liten detalj jag kan uppskatta idag.

Livet är som en tårta, ät allt genast för snart är grädden härsken. En tanke som förstärktes när jag äntligen kom för mig att lyssna på Kristian Gidlunds sommarprat. Det kändes näst intill kusligt att lyssna till någons livstankar med vetskapen om att han sedan en vecka är avliden. Han pratar om döden. En administrativ process. Det låter hemskt. Och visst kom tårarna när han pratar om sitt barn - som han aldrig hann få - men vilket perspektiv han gav. Att prata om döden, att acceptera döden. Det befäster min strävan, att hinna med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt, så länge det ger mig något. Men ja, jag andas ibland också. Bland annat hade jag en lugn helg med massor av ensamtid liggandes på soffan. Men efter 26 timmar av ensamtid var det rätt härligt (läs extremt lättnade och nödvändigt) att å gå ut och dansa och umgås med gänget här nere på lördagskvällen.

Men hur gör man då för att utnyttja livet maximalt, ge och få så mycket som möjligt samt att inte vara rädd för döden. Ska lyssnar vidare på kloka sommarpratare och se om jag kan få svar. Jag håller er uppdaterade. Tills dess springer jag på i mitt hamsterhjul, som just nu känns lite enformigt.
Düsseldorf är ett äventyr, jag får ut mycket av det. Men ja, när saker blir för mycket av vanor tröttnar Jennie lätt. Så nu känns vetskapen att jag ska hem till Malmö på fredag och till knäppis1 nedan rätt skön, och att äntligen få vara knäppis2 nedan bland kära, nära, familj och vänner.
"Man måste vara borta för att kunna komma hem".

Nu mer fler hakor och icke existerande hals!

Jonas Gardell citerade från sitt mästerverk torka aldrig tårar....
"vad skulle du gjort annorlunda om du fick leva om ditt liv?" Svaret kommer blixtsnabbt:
"Man får inte leva om sitt liv, det är det som är själva grejen."

Berlinos och tre gringos

Tillbaka på the Bird

Nu har ytterligare en tysk stad besökts, denna gången var det huvudstaden itself. Förra sommaren var Berlin första stoppet på tågluffen så detta klassades som återbesök, vilket också gjorde att jag var helgens kartläsare och "guide". Staden gjorde starkt intryck förra sommaren och hade mycket att leva upp till. Och som den gjorde! Förra sommaren kretsade det mest kring mitt livs godaste hamburgare som intogs på The Bird i Berlin. Så givetvis började detta besök med ett stopp där. Jag hade svultit mig själv i 2 dagar för att skapa plats för typ 220g kött och ytterligare flottigheter, eller på ren västgötska flôt. Men nja, jag tycker att de hade gått ner sig lite, men mätta blev vi.

Mitt sällskap för helgen var som så ofta Perniella och Marioanne. Detta medförde också att helgen blev fnittrig, skitsnackande och allmänt en hel massa ventilerande och hopkokande av lustiga personberättelser.

Snyggare tv-torn än i Düss!

Berlin är en hipsterstad. Här ska man vara coolt klädd, flyta omkring, inmundiga kultur och se allmänt avslappnad ut. Så det gjorde vi under lördagen. Affärer, gott käk i solen, parkhäng och gatukonst. Att hänga i Berlin är lätt, det blev aldrig tråkigt. OCH, trots många affärer lyckades jag med mitt mål: att shoppa inget. Nu när jag prövat 3 tyska städer på kort tid kan jag konstatera att de är väldigt olika. Düsseldorf är den rena, snabba, businessstaden där det är mycket färre barn som syns och betydligt fler kostymer. Hannover är lite med industristad och mer "vanlig" så att säga, inte särskilt fin och folk bor och lever här, mer en vardagsstad kanske. Berlin är den kulturella staden där det liksom i Düsseldorf men i ännu större grad knappt snackas tyska på gatorna. Vi hörde mer andra språk än tyska under vår vistelse och särskilt många skandinaver och amerikaner. Men jag förstår dem, Berlin vill man besöka. Arbetslösheten sägs vara större i Berlin än många andra tyska städer, mycket pga att den saknar industrier i stor utsträckning. Jag kan också gissa att många flyttar dit för att det är just väldigt trevligt och därmed är konkurrensen om jobb hård.

Bekymmersrynkor över maten

Jag fick förrätt, P fick huvudrätt

Lördagens utmaning blev en vietnamesisk restaurang med mycket fräck, genuin inredning där till och med elkablar hade hängts i ett virrvarr i taket, så som jag tror att det är i Vietnam, även om det mest påminde mig om Rumänien eller Nicaragua. Här var service sparsam, huvudrätten kom före förrätten och Perniella och Marioanne fick bygga sina egna sommarrullar i salladsblad. Jag skrattade så att jag grät. Vi tröstade oss med fantastiskt rödvin på en underbar italiensk restaurang. Och lördagskvällen lyckades tanterna vara ute ända till 1:30! Vi var stolta :)


Söndagen blev lite mer kulturell med muren och judiska monumentet och museet. Vi besökte

Ett riktig, duktigt!, hipstergatuband

dessutom Berlins största loppis där Marianne fyndade pälskrage och jag njöt av gatumusikanter, till den grad att jag köpte en skiva av dem.

Ett roligare och sämre gatuband

Ett genomgående tema vi införde under helgen var buddy bears och foton....

Halvvägs och vardagen hinner ikapp

Nu har drygt halva tiden av min utlandsplacering passerat. Som vanligt är ju den stora frågan hur det hände. Jag känner mig fortfarande ny. Den här bloggen har ju blivit ett race i skoj saker och ett riktigt skrytforum. Och jo, jag har hittat på mycket kul saker och haft så bra som det verkar. Men emellanåt dyker faktiskt någon slags vardag upp här nere och allt är inte bara guld och gröna skogar.

Vad jag har insett är att om jag någon gång ska iväg på något liknande igen så ska jag den gången se till att skapa mig ett lite trevligare hem än vad jag nu har. När regniga dagar börjar komma lite sporadiskt inser jag att min lägenhet inte är min lägenhet alls. Jag har svårt att skapa en skön, avslappnad känsla i vardagen. Och även om jobbet är intressant och jag lär mig mycket så vill jag bara försvinna vissa dagar framför datorn. Idag är en sådan dag. En riktigt måndag i den allmänna uppfattningen. Dagen släpar sig fram och jag har en uppgift utan tidspress = det går långsamt. så visst är det en berg- och dalbana emellanåt och hemlängtan river i mig. Men det är bara att härda ut några timmar så dyker oftast något skoj upp på schemat eller så får jag lite pepp av vänner som gjort/gör liknande saker eller som bara är allmänt kloka/vänliga/tuffa.

Grattis moster/gudmor 50 år

Igår ärvde jag en cykel som jag nu hoppas kunna utforska lite vidare delar av Düss med. Dock var det punka på båda däcken så steg ett är cykelbutik.

På marknad med mor o moster

I helgen har även mor och moster varit här, vi firade mosters 50årsdag. En skön och avlappnande helg med mycket god mat. Fisk och getost har varit ett genomgående tema. Win för mig eftersom jag är den enda som gillar getost :)

Sophie, jag kommer att sakna dig!

 I förra veckan var det också ett antal hejdåtillställningar (jobbet-utgång, jobbet-fika, vännerna, mitt egna) för Sophie, den engelska trainee jag umgåtts mycket med . Hon begav sig hemåt i lördagsmorse efter att vi släpat ner hennes väskor - givetvis slutade hissen fungera just denna dagen -  till taxin. Det kommer bli tomt på jobbet och nu har jag ingen balkong att hänga på längre.

1/3 av mina kollegor

När vi var ute med jobbet i tisdags blev jag förundrad. Efter midnatt stod fortfarande ett stort gäng från jobbet i åldern 25-60 (gissningsvis) och dansade och drack öl. Den blonda mannen ni ser på bilden är vår VD som var med på dansgolvet hela kvällen, ofta stod han med ett leende och tittade stolt på hela gänget som dansade, ofta lite galet. Tysk hierarki existerar inte på min enhet.

 Det finns dock en rad saker som kan muntra upp i vardagen här nere, inga stora grejer men de hjälper. Exempelvis:

Att smita upp på våning 13 på jobbet och kolla på utsikten

Äta frozen yoghurt (jag har klippkort på stammisstället)

Att ha sällskap av armbågs-Pernilla på kontoret

Att träna fram lyckokänslor

En promenad i fina Düss

Mustascher

Springa intervaller i den här vyn

Baka för mycket bullar och klaga på tyska ingredienser

Solnedgångar

Vänner och vitaminbrist

Kött!

I söndagskväll satt jag i en bil och åt en bit äpple, en fransman satt bredvid mig och utbrast "åh, vad
fräscht det smakar". Jag konstaterade att under två dygn hade jag ätit kött, potatis och bröd och mer kött av konstiga slag samt en del märkliga pålägg samt mer bröd, gärna rågbröd. Jepp, vi var i Danmark i helgen. Inte en syn av en grönsak en enda gång. Men så är danskar världens lyckligaste människor flera år i rad.

Tapas med min franska familj

Min gamla franska kompis tog med sig sin lilla familj till Düsseldorf och integrerade mig i familjen
under några dagar genom att ta över min lägenhet. 3 vuxna, 1 bäbis och en hund på 32 kvm. Mysigt! På fredagen satte vi oss i bilen och tog sikte mot Silkeborg i Danmark. Enligt google maps en resa på knappt 7 timmar. Resan var vacker norrut genom Tyskland! Påminde mig om att jag måste hyra en bil någon helg och köra runt lite.
Hur som helst, 7 timmar blev 10 timmar. Hamburg var galet! En stark anledning till att jag aldrig skulle palla bo i Tyskland, galna traffikstockningar!
(söndag em var mkt bättre, hemresan tog bara 8 timmar)

Gänget som bara blir större och större

En kollega på jobbet frågade när jag berättade om resan ifall det var värt den långa körningen. Och visst, det blev 18h körtid och kanske 40h på plats. Men lätt att det var värt! För gänget som sågs....det är riktiga vänner. 2 timmar efter ankomst hade jag skrattat mig till tårar 3 ggr redan. 5 av oss träffades i USA för 8 år sedan arbetandes som volontärer i skitiga förhållanden. Sedan dess har vi setts ungefär 1 gång per år med lite längre upphåll ibland. Nu blir vi bara fler och fler med barn, hundar och respektive och ändå är varje träff som balsam för själen.

Den obligatoriska tequilan - nu med
apelsin och kanel (vilket lyft!)

Det får mig att fundera kring vad det är som skapar den typen av vänskap. Att träffas under tuffa förhållanden där man svettas i vildmarken i 8 dagar i sträck och bor i tält tillsammans och att man är långt från hemma och skapar en ersättningsfamilj hos varandra, kanske. Men att 5+ (respektive) så totalt olika människor kan ha den takhöjden och öppenhet vi har är fantastiskt. Vi går från att retas till att kärleksförklara till att prata allvar till att ifrågasätta varandra i omgångar. Kanske är det för att det liknar min familj som jag känner mig så hemma.
Hur som helst blir nästa år i Normandie och jag längtar redan!

Anders och Anne, två knäppa danskar

På besök uppe på Danmarks näst högsta
berg...säkert en 140 m eller så

Silkeborg med sin vackra ljunghed

En liten gåva från mitt USA-gäng, nu har jag
äntligen också fått ha en orange dräkt som mina
medresenärer i en viss fraktbil för 8 år sedan.

Jag och Leandre, snart 1 år, har en bra diskussion!