Spinnande tankar och ickespinnande ben

Idag har jag haft min långsammaste dag på jobbet. Transitperiod mellan projekt. Inte min grej. Men å andra sidan har jag senaste veckorna haft vissa dagar som varit fullspäckade jobbmässigt, så mixen är säkert bra. Idag har jag alltså haft tid över för mycket reflektioner och filosofiska tankar. Dessutom tog jag mig äntligen ut att springa innan det blev mörkt. Har haft en seg träningssvacka, och tro det eller ej jag har accepterat det. Om 7 veckor blir det omstart, om 7 veckor när jag kommer hem. Tills dess får sporadiska löpturer och upphopp på morgonen (som jag börjar ana att mina grannar under inte uppskattar) duga.

Dagens Rehnbild är något disig men det är i alla fall
sensommarvärme (med svenska mätt mått, 18-20 garder)

Här nere är jag lite efter, har nu äntligen börjat beta av sommarpratare. Det gav mig idag bra perspektiv på vissa saker. Bland annat det här med att 2 personer får välja lag i skolgympan. Vem har kommit på den idéen och hur tänker man som lärare när man använder den metoden!? Vilken oerhört frätande känsla det måste vara för "resten / klabbet" som ingen vill ha. Även om jag inte var ett stort fan av min gympalärare så kommer jag ihåg att han gick runt och delade ut färgbanden för vilket lag man skulle tillhöra som oftast. En liten detalj jag kan uppskatta idag.

Livet är som en tårta, ät allt genast för snart är grädden härsken. En tanke som förstärktes när jag äntligen kom för mig att lyssna på Kristian Gidlunds sommarprat. Det kändes näst intill kusligt att lyssna till någons livstankar med vetskapen om att han sedan en vecka är avliden. Han pratar om döden. En administrativ process. Det låter hemskt. Och visst kom tårarna när han pratar om sitt barn - som han aldrig hann få - men vilket perspektiv han gav. Att prata om döden, att acceptera döden. Det befäster min strävan, att hinna med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt, så länge det ger mig något. Men ja, jag andas ibland också. Bland annat hade jag en lugn helg med massor av ensamtid liggandes på soffan. Men efter 26 timmar av ensamtid var det rätt härligt (läs extremt lättnade och nödvändigt) att å gå ut och dansa och umgås med gänget här nere på lördagskvällen.

Men hur gör man då för att utnyttja livet maximalt, ge och få så mycket som möjligt samt att inte vara rädd för döden. Ska lyssnar vidare på kloka sommarpratare och se om jag kan få svar. Jag håller er uppdaterade. Tills dess springer jag på i mitt hamsterhjul, som just nu känns lite enformigt.
Düsseldorf är ett äventyr, jag får ut mycket av det. Men ja, när saker blir för mycket av vanor tröttnar Jennie lätt. Så nu känns vetskapen att jag ska hem till Malmö på fredag och till knäppis1 nedan rätt skön, och att äntligen få vara knäppis2 nedan bland kära, nära, familj och vänner.
"Man måste vara borta för att kunna komma hem".

Nu mer fler hakor och icke existerande hals!

Jonas Gardell citerade från sitt mästerverk torka aldrig tårar....
"vad skulle du gjort annorlunda om du fick leva om ditt liv?" Svaret kommer blixtsnabbt:
"Man får inte leva om sitt liv, det är det som är själva grejen."