Vänner och vitaminbrist

Kött!

I söndagskväll satt jag i en bil och åt en bit äpple, en fransman satt bredvid mig och utbrast "åh, vad
fräscht det smakar". Jag konstaterade att under två dygn hade jag ätit kött, potatis och bröd och mer kött av konstiga slag samt en del märkliga pålägg samt mer bröd, gärna rågbröd. Jepp, vi var i Danmark i helgen. Inte en syn av en grönsak en enda gång. Men så är danskar världens lyckligaste människor flera år i rad.

Tapas med min franska familj

Min gamla franska kompis tog med sig sin lilla familj till Düsseldorf och integrerade mig i familjen
under några dagar genom att ta över min lägenhet. 3 vuxna, 1 bäbis och en hund på 32 kvm. Mysigt! På fredagen satte vi oss i bilen och tog sikte mot Silkeborg i Danmark. Enligt google maps en resa på knappt 7 timmar. Resan var vacker norrut genom Tyskland! Påminde mig om att jag måste hyra en bil någon helg och köra runt lite.
Hur som helst, 7 timmar blev 10 timmar. Hamburg var galet! En stark anledning till att jag aldrig skulle palla bo i Tyskland, galna traffikstockningar!
(söndag em var mkt bättre, hemresan tog bara 8 timmar)

Gänget som bara blir större och större

En kollega på jobbet frågade när jag berättade om resan ifall det var värt den långa körningen. Och visst, det blev 18h körtid och kanske 40h på plats. Men lätt att det var värt! För gänget som sågs....det är riktiga vänner. 2 timmar efter ankomst hade jag skrattat mig till tårar 3 ggr redan. 5 av oss träffades i USA för 8 år sedan arbetandes som volontärer i skitiga förhållanden. Sedan dess har vi setts ungefär 1 gång per år med lite längre upphåll ibland. Nu blir vi bara fler och fler med barn, hundar och respektive och ändå är varje träff som balsam för själen.

Den obligatoriska tequilan - nu med
apelsin och kanel (vilket lyft!)

Det får mig att fundera kring vad det är som skapar den typen av vänskap. Att träffas under tuffa förhållanden där man svettas i vildmarken i 8 dagar i sträck och bor i tält tillsammans och att man är långt från hemma och skapar en ersättningsfamilj hos varandra, kanske. Men att 5+ (respektive) så totalt olika människor kan ha den takhöjden och öppenhet vi har är fantastiskt. Vi går från att retas till att kärleksförklara till att prata allvar till att ifrågasätta varandra i omgångar. Kanske är det för att det liknar min familj som jag känner mig så hemma.
Hur som helst blir nästa år i Normandie och jag längtar redan!

Anders och Anne, två knäppa danskar

På besök uppe på Danmarks näst högsta
berg...säkert en 140 m eller så

Silkeborg med sin vackra ljunghed

En liten gåva från mitt USA-gäng, nu har jag
äntligen också fått ha en orange dräkt som mina
medresenärer i en viss fraktbil för 8 år sedan.

Jag och Leandre, snart 1 år, har en bra diskussion!