Working lady



Ena halvan av RWI, här bor jag på dagarna

Så har jobbet äntligen dragit igång. Jo lite rastlös hann jag bli även om det var skönt med semester. Gå till jobbet ger ingen vardagsmotion men det är praktiskt när det regnar som idag. Jag jobbar i en pampig byggnad på ett bolag med ungefär 30 pers. I mitt team är vi en tredjedel av dessa och generellt arbetar här yngre och drivna personer. Vilket givetvis ger ett högt tempo och också långa arbetsdagar. Vilket jag inte behöver göra men när alla sitter kvar kl 18 och man inte har något att gå hem till känns det onödigt att gå.

3 min att läsa första sidan, yeah right!

Jag jobbar med våra aktiviteter i Brasilien och ingår i finansteamet. Ni som känner mig på den fronten (alla som vet hur många gånger jag missade finans-duggan i Kajs klass) vet att detta inte är min gren. Och det har visat sig när jag försökt läsa finansplaner och hitta info. Svårt! När det dessutom på första sidan står en liten notis om hur lång tid det ska ta och läsa och jag tar ungefär 10 ggr så lång tid och inte fattar något....ja då är man glad att man har riktigt trevliga arbetskamrater. Jag trivs!

Första dagen lärde jag mig att man inte försöker skämta med en tysk herre när han har säkerhetsgenomgång med en. Inte ens om han tidigare verkade skojig och nu försöker lära ut hur man trycker på brandlarmet. No no, inte populärt.

Sen hade vi social lunch igår där alla är med, även seniora, vilket är härligt för det hade jag inte väntat mig från Tyskland. Trodde det skulle vara Dr och Mr hit och dit, men vi kallar oss alla vid förnamn. Jag skulle precis ta en tugga av vad jag trodde var en chicken nugget när en av gubbarna från toppen pratar till mig. Och jag tar tuggan, i samma stund inser jag att det är koriander i den tänka chicken nuggeten som egentligen var någon form av schnitzel. Håll min Jennie, håll min. Spotta inte ut. Eeeh. Ja. Koriander är ondsint, det förföljer mig.

Det enda som har känts något märkligt är att när jag tillåter mig ta sovmorgon och dyker upp på kontoret 8:45 så är jag ensam i vårt utrymme. Inte en människa där. Första dagen trodde jag att jag missat något men nu har jag snabbt insett att jobbar man sent, kommer man sent. Vilken waste of dagen säger jag!

Det gäller ju att smälta in....

I övrigt rullar livet på och jag gillar stan skarpt! Igårkväll blev jag övergiven av mitt tänkta sällskap men annars har det varit mycket socialt och det finns många i samma situation - unga, sällskapliga, här på tillfälligt arbete. Och till helgen blir det traineetjejhelg när den tredje tjejen i vår svenska traineegrupp kommer hit, Pernilla (ni vet blåtirefixarPernilla, den Pernilla). Men nu är det dags att jobba lite.

Kram från working lady